Under våren ska SKR förhandla fram nya kollektivavtal som berör omkring 650 000 medarbetare i kommuner och regioner. Min uppfattning är att vi och facken har samma bild av välfärdens utmaningar, men att vi däremot har lite olika syn på vilka åtgärder som krävs för att möta dem.

Vintern är mild och det är barmark i stora delar av Sverige. Så här i sportlovstider kan det till exempel vara bra att känna till att snösäsongen i Vemdalen riskerar att bli hälften så lång i slutet av seklet jämfört med snittet för 1961-1990, om vi inte minskar utsläppen radikalt. Det visar den rapport som vi släppte i fjol.

När jag hör berättelser om arbetssökande som inte får det stöd de har rätt till, till exempel unga människor som går sysslolösa i månader i väntan på ett första möte med Arbetsförmedlingen, då kokar det i mig. Det är inte acceptabelt.

När coronaviruset sprids över världen och oron ökar hos många medborgare har kommuner och regioner ett avgörande ansvar. Dels ett ansvar för att våra kärnverksamheter fungerar. Men också ett stort ansvar för att ryktesspridning och oro som inte baseras på fakta sprids.

När civilministern tillsatte Kommunutredningen för tre år sedan var förväntningarna högt ställda. Nu skulle lösningar fram som ger kommuner likvärdiga förutsättningar att bedriva välfärd. På Studieförbundet Näringsliv och Samhälles (SNS) seminarium i förra veckan stod det dock klart att riktigt så blev inte fallet.

Vi är mitt uppe i en kris som saknar motstycke i modern tid. Samhället sätts på prov, men med gemensamma krafter ska vi rida ut den här krisen.

Samhällets aktörer går samman för att lindra konsekvenserna av coronaviruset. Det kommer att ta tid och vi behöver göra det tillsammans. Bara så kan vi klara det svåra läget.

Bristen på och användandet av skyddsutrustning är nu en av de mest diskuterade frågorna i hanteringen av coronaviruset. Även de ekonomiska konsekvenserna för kommuner och regioner, likväl som för företag och organisationer är i fullt fokus.

Spridningen av coronaviruset har satt äldreomsorgen, både inom hemtjänsten och på våra äldreboenden, under hård press. Medarbetarna inom äldreomsorgen har ett viktigt uppdrag, att ta hand om den mest sårbara gruppen i Sverige, de allra äldsta som behöver omsorg. För att göra det måste medarbetarna känna sig trygga med att utföra sitt arbete.